My Cecilia

Okej. Mår så konstigt. Hela tiden. Pendlar mellan att ha en klump i magen och ge ifrån mig något slags ångeststön någon gång i halvtimmen. Till att stå upp och dansa med musik i öronen och vara sugen på att gå ut och ta en springrunda i solen...

Käsnlomässigt instabil, check!

 

Har några aningar om varför det är så. Tyvärr lever jag lite i limbo just nu känns det som. Och det är bara att vänta helt enkelt. Vänta på att mina känslor ska strukturera upp sig.

Eller så kommer det spåra.

Hamna på någon parkbänk med en box vin och kedjeröka, skriva långa texter som hamnar i dammiga lådor och lyssna på deppig musik. Tills jag får en nikokick eller någon annan slags high - lyssnar på Beyonce och tror att jag äger världen. Till att inse att livet är meningslöst och börja tycka synd om mig själv. 
MEN. Vi får hoppas att det inte händer, okej?

 

För att inte leva i mitt huvud så mycket och "känna efter" och "tänka" så mycket ska jag: Fokusera på flytten. Fokusera på jobb. Fokusera på flytten. Träna. Fokusera på flytten. Hänga med mina underbara och coola tjejer. (Låter så fruktansvärt töntigt att säga så. Men det är så jag känner. Att dom är mina tjejer. Eller jag äger dom ju inte. Men dom är min lilla safety blanket mot livet.) Och kanske bli full ibland. Men framförallt MÅ BRA fysiskt. Det psykiska vill give in.

 

Trädgården öppnar idag. Sommaren är offeciellt här. Typ. Jag ska inte dit. Jag ska mysa med Emma och ta det lugnt. Älta livet. Det ska jag göra hela helgen. Plus fokusera på flytten. 

 

Käkade lunch med mamma igår och åkte hem till Fabian efter jobbet. Vi åt ruccolapizza och drack Coca Cola. Man kan tro att vi är 14 år. Det kan man tro ibland även fast vi inte äter pizza och dricker Coca Cola. 

Puss!