Det är så himla oskönt att det alltid står en massa byggjobbare utanför mitt jobb, och inte bara spanar in en på ett jävligt odiskret sätt vajre gång man går förbi, utan också känner behovet av att kommentera och vissla efter en. Jag känner mig väldigt obekväm.

Hej allihopa! Nu är det dags för mig att komma igång igen. Komma igång med allt. Träningen, bloggandet, ordningen och mitt nya liv med Annika. Känns jävligt bra. Har varit hemma hela helgen och fixat mitt rum och nu är det äntligen klart! Efter en tripp på IKEA och en semester dag är detta vad jag har åstakommit. Med lite hjälp såklart, men åh så fint det blev, tycker ni inte? Ikväll är jag själv i lägenheten och ska bara ta det lugnt och titta på tv. Imorgon kommer Annika hem. Ska bli så himla mysigt. Puss.

Några bilder från mitt rum jag tog nyss. Vad tycks?

Tiden går så fort att det är läskigt. Jag kommer fortfarande ihåg första dagen i första klass när jag var sju år. Hur jag var ny, nervös men spänd. Det var i den klassen, när jag var sju år som jag träffade min allra bästa vän genom tiderna, Annika.

För nästan precis ett år sedan satt jag och Annika vid vattnet i Gamla Stan med var sin kaffe. Klockan var runt två-tre och vi hade båda precis slutat skolan. Dagarna var inte så långa just då, eftersom det bara var en månad kvar till studenten. Avslutningskänslan låg i luften och hade gjort det ända sedan i mars. Alla skivor man hade varit på, flaket som hade bokats, klänningar som hade letats, mössor som hade kommit och mottagningar som börjats planera. Då var det drygt en månad till man skulle stå innanför de stora dörrarna, med tårar i ögonen och ett stort leende på läpparna, i väntan på att springa ut.

Jag och Annika, som jag också hade min studentmottagning med, satt nu vid vattnet med solbrillor och pratade om studenten. Vad skulle vi göra efter? Jobba? Plugga vidare? Vi hade hela livet framför våra fötter. Vi pratade också om att vi ville, nej vi skulle flytta ihop. Vi har bestämt att vi ville bo ihop sedan vi gick i grundskolan. Men då var planen att bo på landet, vid vattnet, i var sitt hus bredvid varandra. Där skulle vi bo, dörr i dörr med våra män och barn. Jag skulle vara konstnär och hon skulle vara författare. Jag skulle rita illustrationerna till hennes böcker och vi skulle bara leva. Planen ser lite annorlunda ut idag. Men flytta ihop ska vi. Precis just precis idag.

Det tog nästan exakt ett år för oss att börja leta lägenhet, till att hitta en, köpa den, fixa den. Men nu är dagen här, dagen då jag ska flytta ifrån min familj och mitt älskade rum hemma i kära Stureby. Som alla bär på så otroligt många minnen. Men jag flyttar in till världens finaste och bästa kompis i en jättefin lägenhet i Blåsut. Det är inte dåligt. Det är fanemej inte dåligt. Efter 13 år hänger vi fortfarande ihop, jag och Annika. Om tretton år kommer vi snart vara 33. Undra hur livet kommer se ut då? Kommer vi fortfarande hänga ihop? Det tror jag. Hon är min andra halva och jag tycker synd om dom som inte har fått äran att lära känna henne. Alla borde ha någon som henne i sitt liv och alla borde vara fruktansvärt avudsjuka på mig som ska få bo med henne. Äntligen, efter 13 år.

Svar: Haha, alltså herregud, JAG VET. Jag måste verkligen skärpa mig. Men jag tror att det blir bättre till nästa vecka faktiskt. För att idag är nämligen dagen då jag flyttar hemifrån! Så jag har haft ganska fullt upp med andra ord. Men jag ska skärpa mig. För er och min egen skull. Jag tycker ju faktiskt det är askul att blogga! Förlåt Alexandra och alla mina andra söta läsare som ändå hänger sig kvar. PUSS.

Jag vet att de flesta har sett det här redan. Men åh vad jag älskar den. Hur söta är inte dom här tanterna? Jag börjar typ gråta. Buhu ♥

Här kommer lite bilder från förra helgen. Puss.

Sitter på jobbet och usch vad jag är trött! Har varit helt slut de senaste dagarna. Efter jobbet ska jag träffa Jocke och ta en runda på stan, sedan ut och springa med mamma om det blir tid till det.
Igår efter jobbet mötte jag upp mamma och Moa för middag och lite vandrande i MOOD-gallerian. Love, love, love. Inte så mycket butikerna, eftersom jag inte har varken råd eller lust att handla där. Men. All personal. Fyfan vad trevliga alla var och gud så kär jag blev i servitörerna på Boqueria! Bestämde mig för att ordna bröllop med allihopa! Där serverades det iallafall jättegod tapas med en mumsig choklad tarte till efterrätt. Sedan blev det taxi hem som riktiga lyx-lirare.

Det är någonting jag verkligen har funderat över. Hur värt jag tycker att det är att åka taxi! Det är så bekvämt, skönt och går oftast mycket snabbare än att åka komunalt. Om man åker vid rätt tidpunkt det vill säga. Dessutom är det inte så jävla dyrt som man tänker att det ska vara. För under tvåhundra kronor, nästan, kan man få en taxi från city hem till mig. Värt om man är skittrött eller har varit ute på kvällen. Tjohej. Nu ska jag fortsätta jobba. Puss.

Jag upptäckte nyss till min stora glädje att Ebba och Dirik har börjat igen på SVT. Hittade massa avsnitt på SVTplay (även mitt favvo ställe då gäller många andra program) Yes Yes Yes. Nu vet ni vad jag kommer ägna natten åt. Skriver mer imorgon. Puss.

Ojojoj, vilken dålig bloggerska jag har varit. Henne kan vi räkna med tänkte ni, och så försvann jag bara i flera dagar. Men nu är jag tillbaka med ny livsglädje och energi. Iallafall för idag. Jag kan ju berätta lite kort vad jag har haft för mig dessa dagar av tystnad på bloggen.

Jag har: Shoppat lite, varit på mammas inflyttningsfest på jobbet med Olivia och ätit massa snittar och chips, jag har varit hos doktorn och tagit kissprov för första gången i mitt liv, jag har promenerat i solen, suttit på Snaps med Ida och alla studenter och njutit av vädret, ätit middag med Ida på Pizza Hut och kört en spontanutgång på samma kväll som slutade hemma hos Linus. Jag har äntligen träffat Annika efter ett halvår. Haft en grillkväll med Enskede-gänget och utgång. Jag har tränat med Kajsa och för mig själv. Jag har varit mycket i den nya lägenheten där jag och Annika ska bo tillsammans. Jag har börjat packa ner hela mitt rum i flyttkartonger och jag har hängt mycket med Annika, såklart!

That's about It. Har hunnit med ganska mycket ändå.
Sitter på jobbet nu och planerar de kommande två veckorna, busy! På lördag ska det målas i mitt nya rum i lägenheten och om exakt en vecka drar flyttlasset iväg och jag bor inte längre hemma. Blandade känslor.
Nu, back to work! Puss.

Jag blev just en lyckligare människa. Beställde precis Skins boxen säsong 1-6. Älska livet.

Hej och hå. Fyfan idag är det inte min dag kan jag ju verkligen stryka under på! Klockan är inte ens tio och min mage kurrar redan! Mina tänder ilar efter tandblekningen igår. Mitt hår ser ut som mannagrynsgröt och jag är så trött att jag har börjat hallucinera.
När jag imorse skulle gå till jobbet och skulle ta min matlåda var den uppäten. Inte hela, men salladen till. Jag skulle äta kyckling med sås och sallad. Salladen var borta. What the fuck? Då blev jag tamejfan inte glad. Där hade jag stått och kämpat dagen innan. Gått till affären, handlat, rensat kycklingen och gjort iordning allt. Och så är det bara borta. Helvetet bröt ur. Sedan kom jag till jobbet jättesent och sur. Tur att jag nästan är ensam  här idag så slipper min dåliga attityd smitta av sig.
Ett konstaterande som är starkare än någonsin: Jag vill flytta hemifrån nu. Nu. Nu.

Ska träffa Olivia efter jobbet och vi ska på min mammas inflyttnings-mingel på hennes jobb, får hoppas att jag är på bättre humör då. Mer bloggande för min del blir det idag då jag har tråkgit och är ensam. Puss.