My Cecilia

Det är mycket vi verkar glömma varje år.

 

Till exempel hur vintern är.

Vi glömmer bort hur det är när det snöar.

Hur fruktansvärt kallt och mörkt det kan bli där ute.

Hur det är är mörkt när vi går till jobbet. Hur det är mörkt när vi går hem.

Hur det låter när snön knarrar under våra fötter.

Hur håret blir tovigt och livlöst. Gömt under våra mössor och halsdukar. 

Vi glömmer bort att det inte finns något vackrare än snötäckta grenar som glittrar i solen.

Hur kinderna blir rosiga av kyla.

Hur andetagen blir till rök.

Hur härligt trött kroppen är efter en dag i backen.

Hur extra god den där koppen varm choklad är.

Hur brasan värmer. Hur elden ser ut.

 

Vi glömmer bort hur våren luktar.

Hur det känns när solen för första gången tittar fram och värmer ryggen när vi väntar på bussen.

Hur träden ger knoppar för att nästa dag vara täckta av frost.

Vi glömmer bort att det börjar snöa igen.

Vi blir förvånade, besvikna.

Gnistan och hoppet om sommaren som försvinner över en natt tillsammans med temperaturen.

Vi glömmer bort hur det känns att ha på sig en jeansjacka och inget mer.

Som om vi glömt något.

Hur det låter när fåglarna kvittrar.

Hur asfalten är dammig och hur våra vita sneakers blir gråa.

Vi glömmer bort det första glaset på uteserveringen.

Ljudet av en skateboard.

Hur snygga vi är i solglasögon.

 

Vi glömmer bort hur sommaren känns.

Hur alla blir glada. Förväntansfulla. 

Vi åker tunnelbana och tittar ut genom fönstret.

Känslan av att allt är möjligt. 

Hur enkelt och pirrigt allt är.

Förtsåerligt och förlåtligt. 

Att kunna gömma sig i vimlet. 
Att vilja bli sedd.

Vi blir femton igen.

Femton år utan ansvar.

Vi älskar varandra. Vi sårar varnda.

Vi kommer undan.

Vi glömmer bort hur varmt det är att ha långt hår.

Hur kallt det blir så fort solen går ner.

Hur det kliar på benen av myggen.

Hur låren kan skava mot varandra när man har klänning.

Hur ont det gör.

Skavsår i nya sandaler.

Hur vi älskar varje minut.

Hur rädda vi är för vad som ska hända sen.
När vi har varit så oaktsamma om oss.

Om våra kroppar. Om våra hjärtan.

 

 

Vi glömmer bort de första höstdagarna.

Hur det känns att behöva sätta på sig en varmare tröja under jackan.

Känslan av att packa in utedynorna.

Gå i affärer och leta efter nya kängor.

Regnet som aldrig slutar falla.

Hur paraplyet vänder sig ut och in.

Hur håret blir fuktigt och platt.

Vi glömmer bort att vi vill blicka framåt.

Starta upp och börja om på nytt.

Vi köper en ny kalender som går in i nästa år.

Blir duktiga.

Vrider tillbaka klockan en timme.

Går upp.
Går till jobbet.

Har en middag för vänner.

Dricker vin.

Tittar på bilder från sommaren.

Funderar på att åka utomlands över vintern.

Ska vi boka nu?

Vi tittar på film under täcket.
Försvinner in i våra lägenheter.

Glömmer bort hur det är att se in i nya ögon.

Vi tittar ner i mobilen.

Vi längtar efter något. Efter någon.