can't tell me nothing
När jag imorse skulle gå till jobbet och skulle ta min matlåda var den uppäten. Inte hela, men salladen till. Jag skulle äta kyckling med sås och sallad. Salladen var borta. What the fuck? Då blev jag tamejfan inte glad. Där hade jag stått och kämpat dagen innan. Gått till affären, handlat, rensat kycklingen och gjort iordning allt. Och så är det bara borta. Helvetet bröt ur. Sedan kom jag till jobbet jättesent och sur. Tur att jag nästan är ensam här idag så slipper min dåliga attityd smitta av sig.
Ett konstaterande som är starkare än någonsin: Jag vill flytta hemifrån nu. Nu. Nu.
Ska träffa Olivia efter jobbet och vi ska på min mammas inflyttnings-mingel på hennes jobb, får hoppas att jag är på bättre humör då. Mer bloggande för min del blir det idag då jag har tråkgit och är ensam. Puss.
